Idag har lilla jag haft körletktion. Jag får alltid samma känsla när jag sitter där upptryckt bakom ratten (så att mina små pygmében ska nå ner till pedalerna), körandes mitt i stan - Vad gör jag här?! Hur kan dessa människor låta mig köra helt själv?

Förr när jag såg övningskörningsbilar körandes runt cityringen tänkte jag alltid att de måste vara jättebra på att köra, eftersom de får köra där. Nu har jag kört där två gånger. Det skrämmer mig. Inte så att jag tycker det är läskigt att köra där, men just för att de låter mig köra där. Har alltid förr känt mig säker när jag traskar över den vägen - men hur blir det nu? När jag vet sanningen om vilka som får köra där? Jag vet inte.. Kanske kommer jag darra som en liten förfrusen groda när jag nästa gång korsar vägen.

I övrigt måste jag bara nämna att min lärare tyckte att jag har kommit jättelångt sen jag började på körskolan! Att jag var ytterst duktig! Idag fick jag till och med backa för första gången. Måste säga att det gick bättre än jag trodde det skulle, men hade det legat en gubbe där på marken hade han definitivt inte levt längre. Men så kanske det alltid är när man backar i och för sig..

Parkera fick jag också göra! Både framåt och bakåt! Han sa att om jag backar in mellan två bilar på en parkering ungefär åtta gånger till hemma så kommer jag kunna göra det blundandes sen. Dock ångrade han sig och sa att han nog inte borde säga så efetrsom han trodde att jag skulle testa på riktigt. Undrar vad han egentligen tror om mig?