Efter några dagars bloggtystnad kan jag nu med glädje meddela alla er som frenetiskt suttit och uppdaterat sidan att jag faktiskt fortfarande lever. Jobba natt var inte så jobbigt, det jobbiga var dagarna efteråt. Speciellt söndagen.

Men som tur var överlevde jag de också. Med lite hjälp av min vän middagslur.

Även igår fick jag besök av honom efter skolan. Mycket mycket trevligt. Förhoppningsvis har jag nu återställt min normala dygnsrytm. Åtminstone tack vare dagens sovmorgon.


Nej men nu är det snart dags för ett litet klassmöte. Blir intressant att se vad vi ska möta om.