Jag var sjukt trött när klockan ringde imorse. När jag segt drog mig upp ur sängen kände jag på mig att dagen inte skulle bli en av mina favoritdagar.

Jag hade rätt.

Självklart var extrabussen nowhere to be found så vi fick glatt tränga in oss i den ordinarie. Självfallet fick jag stå och krama både schaufför och medpassagerare.

Självklart var det också världens längsta bilkö på varje raktsträcka, vilket gjorde att bussen fick krypköra heeela vägen till stan. Mysigt.


Och nu har jag ont i magen.